Vardag

Nu börjar vardagen infinna sig, och de första sex veckorna fyllda av upptäckande och med mer fritid har nu övergått till hektiska dagar med skolarbete och annat fix.

Mitt kort blev skimmat härromveckan i en bankomat och gråtandes ringde jag såklart hem, trots att de sagt till oss här att ring inte hem vid en kris, eftersom de som inte befinner sig här ofta ser Afrika på ett annat sätt, livet är fullt av fördomar och de visade oss roliga bilder på introduktionsveckan just vilken skillnad det kan ligga i vad du säger och vad den andra hör. Men pappa var såklart lugn och det hela fixade sig. Men dock tog det mer än en vecka att öppna ett konto här, man måste än en gång ha mycket is i magen och bara acceptera att det går långsammare här.

Än en gång körde poliserna mig till polisstationen och hem, mycket vänligt så nu har jag åkt polisbil två gånger i mitt liv, båda gångerna under en period av 7 veckor!

Vi har snart lov och då ska halva terminen gått, vilket inte går ihop, men på grund av fotbollsVM är terminen kortare då de i vanliga fall börjar redan 1 juli. Så inför lovet är det en hel del assignments och ett prov i afrikaans som ska prickas av.

Jag skriver just nu två uppsatser en om Child trafficking och en om Dead money - Rethinking african aid.Spännande!

Jag är medlem i Wine societyn så hoppas komma hem med bättre vinkunskaper. Vi hade blindtasting härromdagen, inte lättmen lärorikt - det är ju vanligt att till exempel känna tropiska frukter i en Chenin Blanc men sen att kunna säga vilka...

I kväll ska jag prova 5 stjärniga viner som är utvalda från John Platter wine guide, som tydligen rankar de bästa sydafrikanska vinerna.

http://www.vinnytt.nu/John_Platter_Bokbest.htm

I söndags skulle jag åkt till Robben Island som jag verkligen sett framemot men på sistone har nog ändå vintern synts till här med storm och skyfall. Så det blev inställt, istället begav vi oss till ett område utanför Kapstaden där två cooling towers skulle tas ner, det var rankat som det största händelsen i Sydafrika denna helg så spänt åkte vi dit för att uppleva detta. För det första så var säkert säkerhetspådraget bra men jag tror aldrig vi skulle komma så nära en explosion hemma. Det var dock inte en explosion utan när de räknade ner 5,4,3 -- så var redan de 200 m höga tornen nere och alla applåderade.. Mycket väntan för väldigt lite men ändå kul att vara med om eftersom det var så många där som fascinerades av det.

Vad har mer hänt... Vi har bokat en resa till Mocambique, så nästa fredag åker jag och 15 andra bytisar till huvudstaden Mapoto för att sen utforska stränderna och den vackra naturen. Dock har vi hört att vägnätet är nästintill obefintligt så vi får se hur långt det går att ta sig. Sen avsluta resan med ett besök i Swaziland.

Mycket spännande!!

I helgen blir det några ytterligare vingårdsbesök, betar av området bit för bit och även brandytasting. På söndag ska jag få följa med Ilse och hennes dotter Lila så ska de visa mig runt till några av deras favoritställen härromkring, roligt att känna några som kommer härifrån.

Nu dags att fördjupa mig i biståndsfrågan igen.

So long, saknar er alla! Skriv gärna kommentarer eller skicka kort, det gör mig glader!

Puss & kram !!

Ps. Grattis igen Lovis på namnsdagen <3

Molweni!

M'zolis:

Langa:

Fina tjejer: Linda, Nina & Michelle

Nu har jag internet på mitt rum igen. Det är småkomiskt här hur allt fungerar och inte fungerar. Vi hade bra internet sen bytte vi operatör och var utan drygt en vecka för att inte leverantören har fått in sina produkter. Allt besvaras alltid med This is africa, som en förklaring på att det inte funkar..

Jag har haft lite motgångar med stulen cykel - som var fastlåst i cykelstället innanför grindarna med elstängsel runt mitt hus. Matförgiftning och lite annat sjukligt. Men det är väl så, detta är en annan kontinent och motgångarna får man räkna med. Cyklar, mobiler och plånböcker är vad folk blivit av med i mitt hus hittils. Så det är bara att ställa in sig på det.

Så vad har hänt sen sist...

Jag har varit på Mzolis, 17 stycken åkte vi i en minibus anpassad för hälften (det är så folk åker här och vi följer seden dit vi kommer) till Guguletho en halvtimme från där vi bor. Mzolis är en slaktare och han har en restaurang i kåkstaden dit folk går på söndagar för att äta & dricka. Vi hade bara hört att deras kött var utsökt men visste inte så mycket mer. När vi kommer fram är det världens fest, flera hundra säkert tusen personer dansar på parkeringen och plötsligt känns det mer som vi är i det Afrika jag tänkte mig innan jag kom hit. Sprudlande av musik och dans och glada människor.

Vi träffade folk från Sydafrika men det har också blivit en turistgrej dit turerna går just för att visa upp det "riktiga" Afrika.

I alla fall så beställde vi köttet, vilket vi köade en timme för, sen väntade vi tre timmar på att det skulle grilla vårt kött, och då betalade vi till och med grillpersonalen extra under bordet för att hinna få vårt kött innan vi skulle åka, då vi inte bör vara ute när mörkret faller. Detta resulterade i att vi åt i bilen på vägen hem, men gudars vad gott det var!

Jag har varit i Kayamandi igen för att lära ut bråk, jag är ju inte en stjärna i matte och sen lära ut det på engelska vilket ju varken är mitt eller barnens första språk, svårt men ändå fantastiskt hur bra man kan kommunicera med tecken och leenden!

Vidare har jag varit på en utflykt till Langa som är Kapstadens äldsta kåkstad. Det är fantastiskt ändå att det sker förändringar, här finns knappt några skjul i förhållande med Kayamandi till exempel och det är inte så att bara för att du tjänar bättre flyttar från kåkstäderna. Utan även här finns det alla samhällsgrupper från de på gatan till de som bor i hus som kostar 300 000 rand/kr. Så det handlar inte bara om att det är fattiga områden utan det är såklart också en vald livstil. Det finns så mycket glädje, som i barnen som sprang efter oss hela turen och ville bli burna men samtidigt så mycket misär som med kvinnan vi fick träffa som bor på max 10kvm tillsammans med 15 andra!

Det är tufft att hantera orättvisorna men man får inte glömma samtidigt att det sker framsteg.

Vi fick se husen där invånarna i kåkstäderna var tvungna att stämpla in och ut varje dag eftersom de inte fick beblanda sig med vita efter en viss tid på dygnet. Dessa pass kallas dompass (alltså dum-pass).... vår guide poängterar - forgive but not forget.

I lördags åkte vi sex tjejer till Kapstaden för att bege oss till The Old Biscuit Mill där det var en otrolig mat- och hantverksmarknad. Vi gick o gick genom industrigator utan att förstå vad som kunde ligga där men så fann vi denna pärla. Dit återvänder vi definitivt!

På kvällen åt vi på ett ställe som vi läst om i Lonely Planet och provade sedan utelivet på Long street! Dagen där på var det skyfall, första hittils peppar peppar, egentligen ska 15 juli - 15 augusti vara regnperioden men hittils klarat oss bra, så vi begav oss till Södra Afrikas största shoppingmall ett par timmar.

Igår var det nationell helgdag : kvinnodagen så jag passade på att läsa i kapp en del och idag är skolan i full gång igen.

Kram!