Vinlördag: Stark-Condé, Vrede en Lust & Delaire

Lately

Hej igen kära vänner - längtar efter er ska ni veta!


Nu är jag tillbaka från Spring break och skolan är fullt tempo igen, terminen är snart slut - time flies, snart är jag hemma igen!

Jag fick ett roligt besked idag om ett juridsikt uppdrag för Barnrättsakademin, så det är kul att jag inte är helt sysslolös när terminen här är över.

Sen sist har jag än en gång besökt lördagsmarknaden Stellenbosch market med dignande raw food & nyttigheter som man får provsmaka, härlig jazzmusik och vackert för det är såklart på en vingård så till det provades mousserande denna gång.

Vi försökte ta oss till Van Ryn som är ett brandy destilleri men det var fullt och begav oss sen till Vredenheim (också en vingård) där vi hört om en lion park, men det hela var mycket sorgligt. Majestätiska lejon instängda på en liten liten gård - så köp inte deras vin, det vill vi inte stötta! Vi besökte även Neeltingshoof, goda viner och avslutade med middag på Mzolis, börjar bli stammis där nu - braii i kåkstaden.

Dagen därpå hämtade Ilse upp mig för att visa mig Riebaak valley som är Sydafrikas äldsta stad och där Lilas pojkväns föräldrar har en fruktfarm, vi tog deras bil upp på berget och jag fick plocka mina egna apelsiner. De har även granatäpplen, plommon, persikor, vindruvor, oliver - så jag hoppas kunna komma dit igen för att få smaka mera. Väldigt gulligt av dem, jag blev även bjuden på lunch i solen och det är roligt att träffa folk härifrån också o få en förståelse för landet och dess orättvisor.

Därefter var det en hektisk vecka med inlämningar och prov i afrikaans - jag fick 87 % mycket nöjd - My naam is Charlotte, hoe gaan det? Wat is jau naam? Ek is bly, verlief en verras. Ek het en Moçambique gereist, ek het in varm see geswem. Ek eet nie bloomkol nie, ek eet of kreef of mussels. Ek gaan op die strand sonbruin en ek wil studeer. Det ni, lite spontana meningar på afrikaans ;)

Därefter var det dags att bege sig till Kapstaden igen för tidig resa till Joburg. Vi firade Fleurs födelsedag på Mama Africa som är ett ganska turistigt hak i Kapstaden men ändå med afrikansk mat o härlig marimba musik. Sen började dramat eller redan den 1 september så fick Linda (en svensk tjej) ett mail av sina föräldrar att de på nyheterna hemma sett om Riots in Maputo. Oh nej tänker vi precis nu när vi ska åka. Det var mycket i valet och kvalet om vi skulle åka eller inte o intensiv kontakt med ambassaden. Upproren med dödlig utgång, bland annat dödade poliserna barn.....skjutna i huvudet.... berodde på att folket demonstrerade mot att regeringen höjt priserna på bröd, el och vatten med 25% vilket såklart är en enorm höjning i ett land där hälften är arbetslösa och en månadslön för de som jobbar ligger på 2000 kr. Mocambique räknas till världens fjärde fattigaste länder. Dock är det ett av länderna som anstängt sig mest för att uppfylla FNs Milleniummål. Demonstranterna kastade sten, brände bilar och polisen svarade med skottlossning. När vi väl landar - vi var endast 30 st på planet - alla andra hade avbokat så kände vi oss som de mest naiva personerna i hela världen så vi bestämde oss att sova på flygplatsen för att flyga tillbaka nästa dag men väl framme var allt lugnt. Hostelet vi bodde på hade ordnat poliskonvoj till oss från flygplatsen men det behövdes inte, Maputo var spöklikt tyst och man såg resterna av brända däck men inget mer uppror.

Vi ville inte stanna i Maputo så begav oss redan samma kväll/morgon med buss upp längs kusten. Efter 10 timmar på skumpiga vägar och kanske inte mer än 40 mil norrut kom vi fram till Mango beach. Denna plats paradisvacker med havet på ena sidan och djungeln på andra. Alldeles öde bodde vi i små stråhyddor, electricitet var inte att tala om så att hitta till sin hydda var en kurragömmalek varje kväll.

Vi var fjorton stycken som åkte tillsammans, en stor grupp men det har fungerat bra. Alla har velat göra olika saker men slutit upp till gemensam middag. Vi försökte se valhajar - världens största fisk som är en haj men den äter bara plankton. Ville å ena sidan se en för de finns bara här men samtidigt okej för tror jag skulle fått en hjärtattack, den är minst 25 meter lång, hur ofarlig den än är så tror jag att jag skulle blivit skraj.

Vi åkte o seglade ett par dagar, vi kom framtill vår båt vars segel var gjort av bambu och hopsydda lakan, där stod skepparna och försökte laga hålen. Men allt har sin charm, det var ingen vind så vi skumpade långsamt fram på havet. Väl framme på Linga linga möttes vi av en gullig familj som vi bodde hos. De gjorde eld åt oss och det kändes fantastiskt att vara i ingenmansland. De bjöd på baracuda, stuffed crabs och kokosnötsris. Utsökt! Sov fantastiskt gott med bara palmerna som sällskap utanför.

Vad mer, vi gjorde en dagsutflykt och egentligen var resorna den största charmen, då vi fick se landet och dess vänliga människor. Frossat i skaldjur & cashewnötter - jag förstår nu varför cashews är så dyra hemma, någon som skalar dem! Alla dessa vackra kvinnor i de mest färgstarka tyger samtidigt som männen har de mest moderna kläderna, kontraster. Samtidigt är det inte samma klyftor som i Sydafrika där det är så extremt påtagligt med pampiga hus mot kåkstäderna, här är alla fattiga. Barnen på stränderna som efter skolan säljer sina armband. Träffade barnen från SOS barnbyar Inhambane när de på en festivaldag var med och hade egna tävlingar med drakar. Ett annat Afrika än Sydafrika helt klart, mer på riktigt om man kan säga så.

afrikaans-översättning:

Jag heter Charlotte, hur är det? Vad heter du? Jag är glad, kär och överraskad. Jag har rest till Mozambique, jag har badat i varmt hav. Jag äter inte blomkål, jag äter antingen kräftor eller musslor. Jag ska bli solbränd på stranden och jag måste studera.